Först och främst, igår fick Anna och Jörgen sitt tredje barn - en Fabian, bamsekramar till er. Det har varit lustigt och härligt att följa och lyssna till Anna och hennes tankar runt vilken dag han rimligen borde borde komma ut de senaste veckorna. Älskar er!
Solen skiner och jag sitter inne, varför? Jo mitt trådlösa nätverk har gett upp och jag sitter fast i väggen - suck! Varför kan saker inte bara funka?!?! Fick ganska många mail igår, uppmuntrande och värmande ord från vänner och bekanta, nära och kära. Dundertack, jag blir sååå glad när ni skriver. Det var ett mail som verkligen stack ut och det var från min gamla kollega och vän Halldor som numera bor på Island igen. Vi sa ofta att vi skulle hitta på något efter jobbet, ta en öl eller så. Vi fick aldrig till det, helt sjukt, vi jobbade ihop i minst fyra år och hade väldigt trevligt ihop. Stöttade och lyssnade på varandra på långa lunchpromenader då vi behövde prata av oss om relationer, livet och senare även cancer. Men lyckades aldrig hitta på något utanför jobbet bara han och jag, det kommer jag ångra hela livet. Du är en klippa Halldor och en av de bästa människor jag mött! Hoppas att vi får tillfälle att ses igen!
Idag är sista dagen innan jag kliver på gifttåget igen. Ska till DS för att lämna blod- och urinprov idag för att kolla att jag är i tillräckligt bra skick för att tåla dem, det tror jag att jag är. Sedan blir det gifter på onsdag och torsdag. Jag kommer att få gifter varannan vecka nu i minst två månader. Sen ska det utvärderas i en ny undersökning för att se om det biter. (vilket det självklart kommer att göra) Det finns angripna lymfkörtlar som sitter så illa till att de inte kan opereras bort utan att ta för stora risker. Därför börjar vi med cellgifter denna gång för att sedan gå in och ta bort huvudtumören med en operation när cellgifterna gjort sitt jobb på de mindre. Sedan blir det cellgifter igen för att verkligen se till att jag kan bli av med detta en gång för alla. Lite luddigt och svårt att förstå?, jag vet, men jag vet inte så mycket mer jag heller.
Förra vändan var enklare att hantera och förstå, den var så självklar. Operation först och sedan cellgifter i förebyggande syfte för att ta kål på det som ev. kunde vara kvar. Ovissheten denna gång är det som är svårast att hantera ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar