Söndag 21.a oktober - lite bakis ...

Hade en fantastik kväll igår! MIddag med ”herrklubben” och sedan häng på Sture Hof med ett gänget som gick vidare. Bla min far och mellanbror. Min yngsta bror Hampus mötte upp med oss också. Broderna Brothers och pappa - coolt att vi har den kontakten vi tre! Idag ska jag bara skrota runt hemma. Ta det lugnt och plocka undan lite. Måste städa huset och fylla kylskåpet med mat inför cellgiftsracet som sätter igång igen på tisdag. Ser fram mot det med skräckblandad förtjusning, vill ju få mina gifter för att få ett slut på hela den här skiten, samtidigt som att det kommer göra mig riktigt sjuk, svårt det där...

Fredag 19.e oktober – Tova är sjuk och hemma från skolan idag.

Sov väldigt gott i natt efter att ha varit uppe och vaken i sisådär 40 timmar. Har ingen aning hur min kropp klarade det.
Orkade tom åka till kontoret för att hälsa på och äta lunch. Tanken var att sova lite på eftermiddagen innan Tova skulle hämtas kl fyra. Men så blev det inte heller. Jag fastnade i Facebookträsket i två timmar i stället.

Vi åkte till Täby Centrum för att shoppa lite nya kläder till Tova och en ny rock till mig. Vi hade så fantastiskt roligt där att ingen av oss ville äka hem när vi var klara. Så vi skrotade runt ett tag till, köpte en bok tll Tova som hon önskade sig och balsamspray för att underlätta hårborstning. Handlade middagsmat och körde rallykarusell med kundvagnen genom hela TC.

Köpte en hatt också, rock och hatt, vänta nu - jag har visst gott och blivit gubbe utan att märka det?! Så är det nog för alla, helt plötsligt står man bara där en dag och inser att man inte är 22 bast längre. Eller förresten, jag tror inte att min generation kommer att inse det, vi är ett gäng lallare. Framförallt alla vi med craschade äktenskap bakom oss, superföräldrar ena veckan för att den andra veckan förvandlas till ett gäng förvuxna tonåringar som springer på krogen och dejtar till höger och vänster. (jag själv inkluderad fast inte just nu) Och för att sticka ut hakan lite är singelmammor snäppet värre än singelpapporna ...

Idag är Tova sjuk och hemma från skolan. Nu ligger hon och snarkar i soffan efter att hon fått i sig lite mango. Stackars liten!
Ikväll är det byte och (k)exet kommer och hämtar Tova vid halv sex. Jag ska hem till vänner i Gamla Enskede på middag och i morgon är det herrmiddag med min hemliga ”killklubb”. Kanske till och med blir en utgång efter om jag pallar med, får se.

Tisdag 9.e oktober - nedräkningen har börjat

Först och främst, igår fick Anna och Jörgen sitt tredje barn - en Fabian, bamsekramar till er. Det har varit lustigt och härligt att följa och lyssna till Anna och hennes tankar runt vilken dag han rimligen borde borde komma ut de senaste veckorna. Älskar er!

Solen skiner och jag sitter inne, varför? Jo mitt trådlösa nätverk har gett upp och jag sitter fast i väggen - suck! Varför kan saker inte bara funka?!?! Fick ganska många mail igår, uppmuntrande och värmande ord från vänner och bekanta, nära och kära. Dundertack, jag blir sååå glad när ni skriver. Det var ett mail som verkligen stack ut och det var från min gamla kollega och vän Halldor som numera bor på Island igen. Vi sa ofta att vi skulle hitta på något efter jobbet, ta en öl eller så. Vi fick aldrig till det, helt sjukt, vi jobbade ihop i minst fyra år och hade väldigt trevligt ihop. Stöttade och lyssnade på varandra på långa lunchpromenader då vi behövde prata av oss om relationer, livet och senare även cancer. Men lyckades aldrig hitta på något utanför jobbet bara han och jag, det kommer jag ångra hela livet. Du är en klippa Halldor och en av de bästa människor jag mött! Hoppas att vi får tillfälle att ses igen!

Idag är sista dagen innan jag kliver på gifttåget igen. Ska till DS för att lämna blod- och urinprov idag för att kolla att jag är i tillräckligt bra skick för att tåla dem, det tror jag att jag är. Sedan blir det gifter på onsdag och torsdag. Jag kommer att få gifter varannan vecka nu i minst två månader. Sen ska det utvärderas i en ny undersökning för att se om det biter. (vilket det självklart kommer att göra) Det finns angripna lymfkörtlar som sitter så illa till att de inte kan opereras bort utan att ta för stora risker. Därför börjar vi med cellgifter denna gång för att sedan gå in och ta bort huvudtumören med en operation när cellgifterna gjort sitt jobb på de mindre. Sedan blir det cellgifter igen för att verkligen se till att jag kan bli av med detta en gång för alla. Lite luddigt och svårt att förstå?, jag vet, men jag vet inte så mycket mer jag heller.

Förra vändan var enklare att hantera och förstå, den var så självklar. Operation först och sedan cellgifter i förebyggande syfte för att ta kål på det som ev. kunde vara kvar. Ovissheten denna gång är det som är svårast att hantera ...

Söndag 7.e oktober – Naturhistoriska med Tova, Ludvig och Johan

Det var väldigt skönt att bo över hos Johan igår, hade lite panik över att kanske vara ensam hemma ännu en kväll. Vi åt en god middag tillsammans med Anna som skulle ut med sina väninnor senare på kvällen. Vi busade med Luggis och bara hängde tills det att han somnade. Sen kunde jag och Johan luta oss tillbaka, prata om livet och hur vi ska hantera situationen denna gång. Även han är en klippa som är skön att kunna luta sig mot nu när det är tufft igen. Tack Johan för en skön och trevlig kväll!

Tova ska bo hos mig en liten sväng. Kom i förmiddags och (k)exet hämtar henne i morgon kväll efter ridskolan igen.
Jag skippade mina smärtstillande i morse för att kunna köra och möta upp med Johan och Ludvig på Naturhistoriska museet. Funkade, men det är otroligt frustrerande, det faktum att strosa runt på ett museeum är precis på gränsen av vad jag klarar av att göra rent fysiskt. Var tvungen att sätta mig ner när möjlighet fanns. Får typ mjölksyra/kramp i benen och blir allmänt trött bara. Framför allt var det promenaden från parkeringen till entrén som var jobbig. Men det var värt det för både Tova och Ludvig hade jätteroligt. Jag och Johan hade kul vi med.

Skriver mer ikväll, nu ska jag och Tova försöka få lite ordning på hennes rum - undrar om vi lyckas, hon verkar lite skeptisk ...

Fredag 5.e oktober – trött ...

Bilden är från slutet av sommaren. Jag och Jakob är på väg in till stan och krogen efter att ha ätit en god middag hemma hos honom. Jag satte mig på huk för att det gjorde ont och han var snabb att ta ett kort ...

Svårt att sova i natt igen. Tankarna snurrar och det är svårt att stänga av. Hade ännu en tokmysig morgon med Tova, hon vaknade med ett strålande humör och leende på läpparna i morse som snabbt smittade av sig. Vi passade på att fnissa, busa och leka med tanken att vi skulle ligga kvar i sängen hela dagen innan vi masade oss ner och fixade frukost. Det är disco på skolan ikväll, hon vill att jag ska locka håret på henne. Hur fan ska jag lösa det?

Min vän Rasmus kom förbi och hade med sig en 18-årig Macallan i present från honom och hans far Tom. Stort tack! Vi åt lunch nere vid vattnet på den nya restaurangen i Hägernäs Strand. Det var kul att se honom igen. Ska verkligen se till att ta mig till Åre i vinter, blev inget förra året pga cellgifterna jag fick då gjorde mig väldigt köldkänslig. Händer, fötter domnade av och jag kunde förlora känseln helt i ansiktet om det var tillräckligt kallt ute. Kylda drycker var nästan omöjligt att få i sig. Denna gång kommer jag som väl är inte få just den sortens gift. Har säkert någon annan spännande biverkning att se fram emot i stället :-)

De ringde en kvinna från försäkringskassan idag för att fråga hur jag mår. Undrar om de frågar alla det? Hon var iaf väldigt trevlig och kunde svara på mina frågor kring det ekonomiska och hur jag ska gå tillväga. Skönt att ha det avklarat! Funderar fortfarande på hur jag ska locka håret på Tova, hon kanske kan tänka sig någon annan frisyr. Hoppas det!

Undrar vad jag ska hitta på ikväll? Tova ska till (k)exet och det blir alltid så tomt i huset när hon inte är här. Att vara varannanveckaförälder har sina för- och nackdelar. Saknar henne så när hon inte bor hos mig men visst kan det vara lite lyxigt att bara tänka på sig själv och ha tid för vuxengrejer varannan vecka. Kunna lägga lite extra tid på jobbet när det behövs och slippa stressen att hinna till skolan i tid mm. (inte ett jätteproblem just för tillfället men ändå) ...
Skriver nog mer sen ikväll

Torsdag 4.e oktober – tog mig till kontoret

Väckte Tova, vi åt frukost tillsammans och tog det lugnt innan hon promenerade iväg till skolan. Hon gillar verkligen att gå själv dit. Men det var allt lite kallt i morse. Det låg frost på grannarnas tak. Efter att Tova gått bestämde jag mig för att inte ta min smärtstillande medicin för att kunna köra till kontoret och hälsa på. Det var värt det men nu gör det ont och jag väntar på att de piller jag tog för sådär en tio minuter sedan ska börja verka.

På jobbet var det mesta sig likt, full fart. Härligt att se alla igen. Det känns verkligen att de stöttar och bryr sig om mig på alla sätt. Thomas Kjellberg (AD) var lite extra stressad, han gifter sig på lördag i Fjällbacka och har haft en del att stå i den senaste tiden för att få ihop allt. Han gick vid lunch för att köra ner dit. Var bjuden och såg fram emot även detta bröllop men livet vill annurlunda just nu. Ska tänka på dem på lördag och önskar dem ett kanonbröllop och fantastiskt liv tillsammans.

Jag och Tomas Ekholm (delägare och copy) och lite senare även Kristina Eyem (projektledare) kunde sitta en lång stund och prata på förmiddagen. Det var skönt att stämma av lite. Jag har inga problem att prata om min egen situation och sjukdomen, men när vi tog upp hur Tova har det så brast det för mig igen och jag började gråta. Fan vad jag önskar att hon slapp allt detta. Jag vet att jag är den bästa pappan hon kan önska sig men det skulle vara så härligt att kunna göra alla de saker vi drömmer om redan idag. Att bara få vara far och dotter utan att behöva tänka på något annat eller ha några begränsningar. Varken ekonomiska eller kroppsliga. Funderar mycket på om vi skulle kunna klara av att ha en hund. Hon har alltid önskat sig det och är det någon som är värd en liten hudvalp så är det hon, men vi får se. Christian (delägare och VD) kom in från ett möte efter lunch och vi fick en chans att prata. Fick iväg mina papper till försäkringskassan när jag var där också. Hoppas att det inte dröjer för länge innan de pengarna trillar in på kontot, ekar där nu.

En nära vän, Rasmus är i sthlm för att göra Alpingaragets katalog och ska kanske dyka förbi ikväll eller om vi ska försöka ses en sväng i morgon. Vi lärde känna varandra i Ulebergshamn och levde rövare i Hunnebo och på Smögen i vår "ungdom". Vi separerade från våra respektive ungefär samtidigt och det svetsade ihop oss ännu mer. Hans far Tom ringde mig härom kvällen för att höra hur jag har det. Jag gillar Tom, vi har genom åren kommit varandra mycket nära. Han bygger så otroligt fina modellbåtar. Vi fick en i bröllopspresent av honom som faktiskt står här i fönstret där jag sitter och skriver. Han sa att han ska bygga ännu en till mig som jag ska få när jag är klar med den här skiten. Det gjorde mig väldigt glad. Tack Tom!

Tänker på Anna Björnstad. Hon och Jörgen ska få sitt tredje barn vilken dag som helst nu. Undrar om jag kan ringa eller om jag blir tjatig. Pratade ju med henne igår ... Nu ska jag hämta Tova men kommer nog att skriva mer ikväll, det är skönt att skriva ner mina tankar.

En vän ur ett hemligt sällskap som jag är med i ringde precis för att kolla hur det är med mig. Vi känner igentligen inte varandra annat än igenom vår killklubb och har haft varandra till bordet endast en gång. Men han hade hört på omvägar att jag går igenom en tuff period och ville höra av sig. Helt fantastiskt vilka människor det finns. Jag är säker på att jag kommer att berätta mer om de fantastiska bröderna i detta sällskap senare i min lilla blogg. Har mött personer där genom åren som jag vet alltid kommer att vara en del av mitt liv. VILOD på er!

Tisdag 2.a oktober

Hade svårt att sova i natt. Inte för att jag hade ont eller så. Var nog mest uppe i varv och tankarna snurrade kring hur jag ska lägga upp de närmaste månaderna. Tänkte mycket på Tova.

Det var en vecka sedan som hon kom och hälsade på mig på sjukhuset. Fick se mig i samma situation som hon sett mig för ett år sedan. I en sjukhussäng klädd i sjukhuskläder i ganska dåligt skick igen. Efter en bamsekram och sedvanligt bus satte hon sig på sängkanten och vi pratade om hur skolan hade varit och så. Hon kröp mig närmare och närmare och vi slöt våra armar kring varandra. Vi var så nära varandra som jag inbillar mig att bara hon och jag kan vara. Jag höll henne i min famn och kände hur hon slappnade av och hennes tårar började att rinna ner för kinden, mina med. Vi satt en lång stund och bara grät och tankade kärlek av varandra. Det var mitt i allt jobbigt en fantastiskt stund som vi båda kommer att bära med oss resten livet. Hon är så underbar ...

Tova hälsade på mig på torsdagen också. Jag mådde mycket bättre trots att jag faktiskt hade fått min första dos med cellgifter och satte på mig mina vanliga kläder. Mina föräldrar lämnade oss och gick och fikade så att jag och Tova fick en stund för oss själva. Hon hade tagit med sig en kortlek och vi spelade Skitgubbe säkert 10-15 gånger på raken. Skrattade och busade precis som vanligt. Jag kunde se på henne att hon tyckte att det var skönt att jag mådde så mycket bättre. Hon bodde hos mig veckan innan jag lades in på sjukhus och det var tufft för oss båda.

Tova var hos sin mormor i Sala över helgen. I vanliga fall byter jag och Annika på fredagar men iom att jag opererade in en sk. infartsport på fredagen och fick dos nr 2 med cellgifter och inte visste hur jag skulle må eller om jag skulle få åka hem så blev det så. Efter att jag pratat med Annika och vi konstaterat att jag var helt ok bestämde vi att Tova skulle komma till mig på söndag eftermiddag. Vi åt middag ihop, de tog med sig thaimat. Tova såg att jag mådde mycket bättre och kunde slappna av och efter att Annika åkt hem så hade vi en helt vanlig myskväll hon och jag.

I morse så väckte jag Tova lite tidigare än vanligt för att få lite extra tid med henne innan hon skulle iväg till skolan. I alla fall en fördel med att vara sjukskriven - slippa stressen på morgonen. Skönt för både henne och mig.

Nu kommer nygifte Jakob, vi ska äta en sen frukost, se på filmen från hans och Carolines bröllop i helgen och bara hänga. Han är verkligen en riktig vän och klippa. Fasen att jag inte kunde vara med på bröllopet.
Jakob har åkt hem, vi hade en helskön dag, pratat om livet och kollat på filmen från bröllopet. Jag ska ta mig till skolan och hämta Tova nu, handla och kanske möta upp med min bror Johan och kolla på en bil han är sugen på.

Måndagen 1:a oktober

Jag är så otroligt stolt och glad över min familj och mina vänner. När man hamnar i en situation liknande min så tror jag att ens omgivning kan reagera på två sätt. Antingen tar de avstånd mest för att de ej vet vad de ska göra. Eller så sluter de upp och stöttar på ett sätt som är helt otroligt. Det finns så många jag har att tacka för så mycket. Och jag kan bara konstatera att jag har världens bästa vänner. Men framför allt så är mina föräldrar riktiga hjältar. Jag är så stolt över dem och älskar dem djupt. Hoppas att ni har det skönt i Ulebergshamn för det är ni verkligen värda