Måndagen 8. oktober - skriver

Varför sover jag inte på nätterna? Det är ju helt sjukt ...

Vi fixade aldrig med Tovas rum igår, ingen av oss hade lust. Efter middagen blev vi sugna på efterrätt. Vi hade hallon i frysen men ingen glass - det fixar jag sa Tova och bad om pengar för att springa upp till affären för att köpa glass. Sagt och gjort, hon kom hem med citron-kaktus-sorbe. Tydligen hennes favorit. Som vi åt med hallonen. Även om jag vet att hon klarar att gå till affären själv utan problem så är det jättesvårt att släppa iväg henne. Finns ju inget som skrämmer mig mer än att något skulle hända henne. Hon fick med sig min mobil för säkerhets skull. Funderar på att skaffa en egen telefon till henne.

Tog mina smärtstillande och lutade mig tillbaka i soffan, det gick en film på fyran som jag ville se - 51th state, nu vill jag aldrig se den igen, det är skönt att veta. Känslan av maktlöshet kröp över mig, de tre riktigt stora händelserna som verkligen förändrat mitt liv sedan förra sommaren har inte varit självvalda. Det enda jag har kunnat göra är att acceptera att det är så det är och göra det bästa möjliga av det. Vilket jag känner att jag till stor del gjort. Men det hade varit skönt att ha lite mer inflytande över så grundläggande delar av sitt liv som hälsa och kärlek. Grät en stund, tyckte lite synd om mig själv, kändes som om jag kunde göra det. Somnade vid 03.30 - i soffan ...

De flesta som gått igenom och klarat av cancer och cellgiftsbehandlingar säger att det är det värsta de någonsin har varit med om. De vill aldrig behöva gå igenom det igen men de vill samtidigt inte ha det ogjort. Det kanske låter konstigt men det gäller mig med, att gå igenom detta är en resa genom platser inom mig som jag inte önskar min värsta fiende ska behöva uppleva, men det är också en resa fylld av kärlek, vänskap och mod. Och att få stå på andra sidan med alla behandlingar bakom sig och avklarade är en lyckokänsla svår att beskriva. Vetskapen att man klarat av något som få andra någonsin ens behöver utsättas för gör en människa väldigt stark. Jag fick ju smaka på det i våras, var ju övertygad om att det var över och avklarat.

Känns så orättvist att jag ska behöva gå igenom det igen, men jag vet att jag kommer att klara det och är det någon som kan det här så är det jag. Jag kommer stå med allt avklarat ännu starkare än förra gången. Så se upp vänner, för jag håller sakta men säkert på att förvandlas till en superhjälte full av övernaturliga krafter. Någon som vet var jag kan köpa en bra cape och matchande trikåer ...

Nu ska jag försöka ta mig ut i det vackra höstvädret, cykla en sväng kanske? Japp så får det bli! En cykeltur runt sjön kommer att göra mig gott! Kanske tar med mig kameran och plåtar lite.