Onsdag - blev ingen behandling idag

Lämnade blod igår och mina värden var bra och redo för behandling men när jag kom dit idag så såg de att mina ögonvitor var lite gula. De gjorde ett blodprov för att kolla mina värden och det visade sig att min lever ej klarar av behandling denna vecka. Även om det är skönt att slippa få gifterna så känns det jobbigt. Jag vill ju ha dem, måste ha dem om jag någonsin ska få ordning på mig igen.

Jakob var hundvakt idag och meningen var att jag skulle lämna Ralph hemma hos honom i morse. Men jag hade så jävla ont att jag inte klarade av att ta mig dit. Istället ringde jag och bad honom komma hit i stället och förutom ta hand om Ralph även ge mig skjuts till Danderyds Sjukhus. Som den fantastiska vän han är kom han hit som ett skott. Det var lite jobbigt att behöva be honom om detta, vill ju klara av allt själv men i morse gick det bara inte. Jag hade så jävla ont även efter mina piller att jag satt på golvet i hallen och bara grät av smärta och frustration. När jag skulle ta mig ned för trappan från huset ner till bilen och åka till DS kom smärtan och tårarna igen och Jakob fick hjälpa mig sista biten. Så här ska ingen behöva ha det. Väl på sjukhuset så gav de mig massor av morfin (30 mg) hjälpte bara lite. Fick Betapred (kortison) utskrivet för att få ner eventuell svullnad, hoppas att det hjälper. Om jag ska försöka beskriva smärtan jag upplever så är det som att ha mjölksyra x 1.000. Det är mycket möjligt att det är bla mjölksyra iom att tumörerna klämmer åt och pressar mot blodkärlen så att jag kanske inte kan syresätta musklerna så mycket som behövs. Hoppas att Betapred gör susen.

I morgon ska jag göra en magnetrönken och för att klara av att ligga still på rygg när jag åker genom maskinen ska jag få morfin innan, hoppas att det hjälper.

Genom allt det här så är jag trots allt lyckligt lottad. Jag har en fantastisk familj och underbara vänner. Förutom mamma och pappa så är det två personer som jag inte skulle klarat av all skit utan och det är Anna och Jakob. Ni är helt underbara och jag är stolt över att ha er som mina vänner. Jag har inte ord att beskriva vad det betyder för mig och hur mycket ni har hjälpt mig att klara av det här. Jag älskar er!
Sen får jag inte glömma Tova, hon och jag kom överens om att jag ska hjälpa henne med det jag kan göra för henne och hon mig med det hon kan göra. Hon är så underbar och om inte för något eller någon annan så måste jag för hennes skull klara av det här. Det finns inget som skrämmer mig så mycket som att inte få uppleva hennes resa genom uppväxt och liv. Hon förtjänar att ha sin pappa, en frisk pappa som kan vara där för henne genom vått och torrt - Jag älskar dig, min underbara dotter!