Måndag - våren är här

Lämnade in bilen idag för att få på sommardäcken så nu är det vår. Förut var det en självklarhet för mig att byta däck på bilen själv. Helt otroligt vad mycket jag har fått göra avkall på, både rolig och tråkigt. Det är så lätt att ta allt förgivet, att tro att man är odödlig och alltid kunna göra det man vill. Det trodde jag också innan allt som hänt mig skedde. Jag har det så jättejobbigt med min rygg och ibland benen. Att vara tvyngen att sätta sig ned pga smärta när jag är ute och går, bara en liten bit gör mig så ledsen och frustrerad att jag snart inte vet vad jag ska ta mig till. Längtar till den dag då jag får vara fysiskt aktiv igen, kunna leka och springa med Tova utan några hinder. Eller bara en så liten sak som att kunna ta en långpromenad med Ralph. Jag och Tova pratade om kärlek idag och om det fanns någon kvinna som kan älska en man med cancer. Tova tyckte att det var en självklarhet, men jag är inte så säker. Vi pratade även om vad hon önskade sig i en ny ”plastmorsa” - huvudsaken är att hon är snäll och hon ska inte ha två söner som är äldre än mig var hennes svar. Hon tyckte att vi skulle ragga lite nästa gång vi är i Täby centrum.

I morgon ska jag lämna blodprov inför veckans behandlingar på ons och tors. Ryser av bara tanken på gifterna, men det är bara att bita ihop och ta det som en man. Snälla låt mig bli klar med detta snart, jag pratade tom lite med Ralph i natt och bad honom om hjälp att bli frisk ...