Måndag - Ligger på Danderyds sjukhus med tarmvred...

I fredags var jag på smärtkliniken tillsammans med min far kl 10.00 för att försöka få ordning på mina ryggproblem. Efter vi hade varit där och dessutom fått i oss lite lunch så åkte vi bort till Pampas marina för att kolla lite på båtar och njuta av det fina vädret. Jag hade redan tidigare under dagen känt av lite magknip men inget farligt eller så. Men när vi var nere på marinan så började det att bli värre. När jag kom hem så hade jag riktigt ont i magen.

Hampus ringde och kollade om det fortfarande skulle passa om han kom över för att käka middag och hänga lite vilket vi bestämt tidigare i veckan. Jag sa att han var välkommen men att jag inte mådde så bra. Kändes skönt med lite sällskap när han kom. Han hade handlat mat på väg hem till mig men jag avböjde, lite sallad verkade lagom tyckte jag. Fick inte i mig det heller. När han hade ätit så ursäktade jag mig och gick ner för att ta ett varmt bad. Brukar hjälpa när jag känner mig spänd. Det gjorde det inte. Väl uppe ur badet somnade jag några gånger innan Hampus vid halv elva snåret drog sig hemåt. Trevligt sällskap jag var men är helt säker på att Ralph verkligen uppskattade att Hampus var där (jag med såklart)

Natten blev rena mardrömmen, fick så jävla ont att jag till slut inte visste vad jag skulle ta mig till och vid 05.30 gav jag upp och ringde mina föräldrar. Efter att jag förklarat läget kom de snabbt över. Skönt att vi bor så nära varandra när det verkligen gäller. Pappa såg snabbt i vilket skick jag befann mig i och ringde en ambulans som snabbt kom och plockade upp mig för vidare färd till Akuten på Danderyds.
Väl inne på akuten och efter röntgen konstaterades det att jag hade och fortfarande har tarmvred. Min mage står helt still för att nu typ en gång i timmen dra ihop sig i kramper. Natten till lördag var det värre och magen krampade sig kanske var femte minut. igår natt var det också jobbigt. Hoppas att det blir lättare i natt. Som väl är så får jag morfin när det drar ihop sig och nu har jag lärt mig när det gäller ungefär så jag kan be om morfin innan det smäller till ordentligt.

I vanliga fall så skulle jag nog vid det här laget varit opererad men vi försöker att undvika det så långt det bara går. Operation skulle inte rimma så bra med mina cellgiftsbehandlingar. Om jag skriver lite osammanhängande beror det på att morfin inte rimmar så bra med att skriva :)

Även om det inte är direkt roligt här på DS så är det skönt att vara här. En himla tur att jag inte har Tova denna vecka också. Hon vet faktiskt inte om att jag ligger på sjukhus, hon har så att det räcker ändå och jag vill inte oroa henne i onödan.

Tack alla ni som skrivit, messat och ringt eller bara haft mig i era tankar. Känns som alltid skönt att ha er på min sida genom allt det här.