
Haft fullt upp med Ralph, Tova och en massa andra saker att jag faktiskt inte har hunnit skriva. Jag skull ätit lunch med HENNE idag, men jag gjorde bort mig så det blev inget. Nu ska hon iväg över helgen men jag hoppas verkligen att vi kommer att träffas på söndag, saknar henne när vi inte ses och vi ses för sällan ...
Det är lätt för mig att bli osäker på vad HON igentligen ser i mig och den osäkerheten ställer till det för mig, nu menar jag inte idag utan vid andra tillfällen. Fan vad jag blir arg och ledsen över hur min sjukdom påverkar precis allt i mitt liv. Men HON verkar kunna se förbi det och förhoppningsvis får jag en vacker dag visa henne hela mig och den jag kan vara, då ni! ;) Gud vad jag hoppas att dagens lilla misstag inte ställer till det för oss, allt är så skört när man försöker få ihop två liv att det är lätt man rinner ut i sanden pga ett litet skitmisstag - ska göra mitt allt för att det inte blir så! Hoppas att du får en chans att läsa detta i helgen, Jesssica och snälla låt mig gottgöra dig för att jag klantade till det.
När jag skulle hämta Tova från skolan igår gick jag ner till bilen bara för att upptäcka att jag hade punka på vänster fram. Som väl är så fick jag låna min grannes bil - tack Catrine! M & P hjälpte mig att köra Tova till scouterna på kvällen och vi passade på att åka över till Johan, Anna och Luggis som nu kommit hem från en månads semester i Thailand, oj vad bruna och fina de var, tycker faktiskt att jag är värd en liknande resa när jag är klar med all min skit, eller hur! Skulle vara fantastiskt att kunna ta med Tova på en riktig semester utomlands och kanske Jessica om jag har en jädra tur.
Har pratat med en kvinna som heter Gunilla som har ett företag som heter Fortbildarna om mina möjligheter att ta mig ut och föreläsa om hur det är att leva med en sjukdom som alla är livrädda för, hur jag hanterar det hela och hur jag en gång har tagit mig igenom det och nu gör en ännu värre resa igen. Helt enkelt hur man överlever allt från skilsmässa till att leva med cancer. Shit vad jag har gått igenom på ett och ett halft år när jag tänker efter, fan ett jävla under att jag fortfarande ser ljust på livet.
Ikväll ska jag på kalas med killklubben, Tova och Ralph ska vara hos farmor. Har sett fram mot det och hoppas att dagens lilla klantning inte påverkar mitt humör. Hur som så blir det middag och tokigheter med så där en 150 grabbar och det är ju alltid skoj.
Jag, Tova och Ralph var på kontoret nästan halva dagen i tisdags. (Hon hade ju studiedagar må och tis). Det var kul att se alla igen och det hade börjat tre nya i måndags så det var allt lite trångt i ateljén. Kul att vi växer och utvecklas, synd att jag missar så mycket när jag är borta. Skulle nog vara bra om jag kunde komma igång och jobba lite. Hitta en variant som skulle passa både dem och mig. Svårt att få till det på ett bra sätt då jag inte vet hur mycket jag orkar med. Ena dagen kan det vara som om jag vore helt frisk och en annan kan jag vara helt utslagen. Största anledningen till att vi åkte dit var i ärlighetens namn för att slippa att städa ”stallet” som vi bor i sedan Ralph flyttade in. Han kissar fortfarande inne ibland bara för att jävlas och framförallt drar han fram saker att bita sönder som han lämnar i lagom stora bitar. Som inte går att dammsuga upp utan måste plockas för hand - suck! Det är helt klart värt det, men nu har vi kommit till det läge att hela huset är en enda stor röra och att småstäda ger inget utan jag måste storstäda hela huset. Det känns som ett helt oöverstigligt projekt. Har tagit tag i tvättberget eller börjat i alla fall.
Jag har så jättesvårt att ta tag i de måsten som finns i det vardagliga livet. Tvätta, städa, handla mat, laga mat, sköta om bilen mm. Tror att det är ett tecken på att jag faktiskt hamnat i en liten depression. Inte så konstigt igentligen och det enda jag märker av är just att det är så jävla svårt för mig att få tråkiga saker gjort. Sitter tex nu och bara fortsätter att skriva för att slippa göra det jag igentligen borde göra - städa ... Nej du Daniel Edman skärpning nu, gå ner och dra igång en till maskin med tvätt!
2 kommentarer:
Jessica. Där satt den! VSO! S.E.
jag såg det oxå..Jessica..:) och du Daniel jag känner massor som lider av vill inte städa ,tvätta,betala räkningar syndromet. Livet snurrar vidare. Sköt om dig. Kram
Skicka en kommentar