Måndag - i morgon tar hälsan slut och giftet vid

Sitter hemma i soffan och försöker samla ihop mina tankar inför morgondagen. Blir alltid lite låg så här dagen innan, ingen vill ju gå igenom detta och inte jag heller men jag har inget val. Ingen i min situation har det. Att se framåt är det enda som gäller. Jag kan inte stanna upp, bara satsa framåt och aldrig någonsin ens tänka tanken eller fråga mig om det är värt det. För det är det. Så ge mig vad jag tål i morgon och gärna lite till för nu vill jag bli klar med detta en gång för alla och leva ett helt vanligt liv igen, varje dag, varje timme, varje minut och sekund och inte bara när min sjukdom tillåter mig.

Fan vad arg och ledsen jag blir när jag tänker på det. Försöker att inte göra det, men nu i skrivande stund faller jag igenom mitt egenskapade skyddsnät, vävt av förträngning och den kärlek som jag faktiskt är omgiven av. Älska mig för den jag är och fortsätt stötta mig när det är tufft är du snäll ...

Att åldras är ju något många är rädda för och inte vill. Att åldras är nu mitt mål, alternativet finns inte. Kom på att det plötsligt känns väldigt bra att jag pensionssparar, för gammal ska jag bli, väldigt gammal :)