Snacka om att vara en stolt far. Tova var helt fantastisk på Astrid Lindgren konserten. Hon sjöng och delade på rollen som Astrid Lindgran/berättare med en annan tjej. Att ta sig dit var precis på gränsen av vad jag klarade av igår, cellgifterna som jag hade fått vid 14 tiden kändes verkligen av och jag mådde småpyton hela kvällen. Somnade så fort jag kom hem sen och sov faktiskt nästan hela natten för en gångs skull.
Dagens skönaste, jag surfar nu trådlöst via mobiltbredband, verkar funka helt ok och hastigheten är det inte något större fel på heller. (7,2 mbit) Självklart funkade det inte först och jag var tvungen att åka tillbaka till trebutiken i Täby Centrum, men nu så. Vetskapen att jag kan kolla min mail och surfa nätet precis var jag vill är svindlande, som att vara en del av framtiden redan idag, ha ha...
Efter TC åkte jag hem till mina föräldrar i Enebyberg. Mådde illa och kräktes faktiskt när jag kom dit, skönt att jag inte var i TC.
Känner mig bättre nu, om jag ska försöka beskriva hur cellgifterna känns så är det ungefär som att ha influensa, eller att man håller på att bli ordentligt sjuk fast inte riktigt är där än. Sen mår jag succesivt bättre för varje dag som går. Jag tror att jag är ganska lyckligt lottad dock, många reagerar mycket värre av det än jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar