Lördag - fett med nice!

Shit pomfritt vad härligt det var att komma från sjukhuset en sväng! Det är ju för bövelen sommar. Cancer har stulit så mycket av mitt liv och nu tom den här våren. När jag åkte in för tre veckor sedan hade den inte ens kommit igång, visst har jag sett att det hade börjat grönska från balkongen här. Men att få komma ut på riktigt och kliva rätt in i en fantastisk sommardag med alla dofter var lite överumplande nästan, men wow så underbart.

Tova, pappa och Hampus kom och hämtade mig efter de att T & P hade varit på valpkurs vid halv ett idag. Vi fick med oss en påse med morfin, diverse andra mediciner och ett par kryckor och så bar det av till Enebyberg för att landa lite och plocka upp mamma och Ralph. Gissa om han blev glad att se mig, han kastade sig på mig, gnydde och slickade på mig i flera minuter innan han lugnade ner sig lite. Han lämnade knappt min sida på hela dagen och hade nog lite koll på var jag höll hus när han inte var hos mig. Efter stoppet i Enebyberg åkte vi till mig i Viggbyholm där vi drog igång grillen för lite sen lunch, hamburgare och korv bara men hjälp vad gott det var. Sen började vi gå igenom det som ska slängas och packade ner en massa prylar. Vi är en överdrift, jag var inte mycket till hjälp. Tre veckor i en sjukhus-säng och alla operationer har gjort mig ordentligt räkig och bara att ta sig upp till huset med alla trappor var en ordentlig pers. Så jag satt mest och pekade. Vid fyra gick vi in och det plus tiden som hade gått sedan sprutorna på sjukhuset gjorde att smärtan smällde igenom ordentligt och pappa fick ge mig de morfinsprutor som var förberedda här på sjukhuset. Vi konstaterade att det var en situation som ej fanns med i kalkylen från början, att min far skulle hjälpa mig att få i mig vad som för en frisk människa skulle vara ganska tunga droger. På vägen tillbaka svängde vi ner till Hägernäs Strand för att kolla lite, restaurangen hade öppnat och hade full uteservering och det låg en massa båtar i den lilla gästhamnen utanför, jag kommer att trivas där. Vi stannade till i Enebyberg för att släppa av farmor och Ralph, passade på att fika lite för att suga ut det sista av dagen innan jag skulle tillbaka hit.

Så nu är jag här igen, i rum 5 på avdelning 61 och tänker på min fantastiska familj som ställer upp i vått och torrt, tillsammans ska vi klara av det här. En sån självklarhet att få vara en hel dag med sin dotter blir så otroligt stort när det inte längre är en självklarhet. Hon är modig och stark men samtidigt så skör och jag vet att hon hade en riktigt bra dag hon med, en helt självklar dag med sin far. En självklarhet hon också är berövad på grund av denna så jävla elaka och hemska sjukdom som tar så mycket av så många. Hon sover hemma hos farmor & farfar i natt också och i morgon hämtar de upp mig igen för en till självklar dag tillsammans. Jag älskar er så, (och du Tova, snart blir allt självklart igen jag ska kämpa på allt jag kan, jag lovar! / din pappa)